Narvik Revisited

I helgen var jag tillbaka till Narvik. Första gången jag var här var mars 2008 tillsammans med fotograf Poa och Jocke. Det resulterade i ett reportage som ni kan läsa här: Slutstation Narvik. Denna gång drog jag upp själv på en prognos som såg lovande ut. Snö följt av sol hade meteorologerna lovat. Nu kom det inte lika mycket snö som utlovat men det blev ändå mycket bra skidåkning och sol med fantastiska vyer.

På lördagen träffade jag Magnus och Martin Ericsson. Vi körde Linken under telekraftledningen större delen av dagen. Sedan sprack det upp lagom till liftarna skulle stänga. Magnus och jag beslutade oss för att tura upp till Mörkhåla som vi var först att köra. Något vindpackat längst upp, resten av åket var fantastiskt i magisk kvällssol.

Narvik har helt klart en av Skandinaviens bästa liftnära offpist-åkning och vyerna är svårslagna.

Efter att vi kommit ner sent från åket på lördagen (vi turade från mitten av översta bygelliften, Magnus mätte det till att vi gick 700-800 höjdmeter) var jag ganska trött. Kroppen skrek efter kolhydrater, så vad kunde vara bättre än pasta på Narviks italienska restaurang? En mycket god Carbonara. Rekommenderas. Sedan sov jag som ett litet barn.

Efter att tryckt i mig en ordentlig frukostbuffé på hotell Rica så var jag redo för en ny skiddag. Det var molnigt på morgonen men solen sprack snart upp. Jag gjorde tre vändor upp till Mörkhåla. En hel vända tog mig ca en och en halv timma.

Det kan helt klart vara värt att åka på prognos till Narvik även om det tar sin tid att åka från Göteborg.

Dörr till dörr tog det mig ca nio och en halv timma. Buss från Hisingen in till Centralstationen, därifrån buss upp till Oslo och där bytte jag till flygbuss ut till Gardermoen. Därifrån flög jag med Norwegian och avslutade med flygbuss in till Narvik. På hemvägen blev det nattbuss från Oslo 23.35 och tillbaka i Göteborg strax innan tre på natten. Men nattbussen var grymt bekväm och det var lite folk. Jag sov större delen av sträckan.

Här är åket sett nerifrån.